Dagen började rent ut sagt förjävligt. Alla ordrar, och då menar jag alla, var det något fel på. Antingen var det snea eller så var de får få i antal eller så hade någon slarvat med att skriva ut måtten. Och inte nog med det så krånglade två av maskinerna. Dock så ju längre dagen gick desto mer fick vi ordning på i alla fall. Tur att jag och benita fick oss ett gått skratt under lunchen så vi orkade sista timmarna.

Benita berättade att hon hade haft en alldeles förskräcklig mardröm.
"Jag vaknade flera gånger och såg en pojke som stod längst ner vid min säng och pekade på mig och bara skrattade. Och varje gång blev jag jätterädd. Sen fick jag lov att gå upp och kliva på honom"
jag och manpower killen: "öm, gick du upp och trampade på honom?"
Benita "men ialla fall typ såhär..."
Benita sparkar nu ut i luften.
Jag och manpowerkillen fick ur oss nått i stil med "ookeej" och så brast vi bara ut i världens asgarv, tårarna rann och magarna krampade. Bara tanken på att hon hade gått upp ur sängen för att sparka på den lilla pojken vid sängkanten fick mig att skratta till döds.


Ett gott skratt förlänger livet, garanterat.