När jag åkte hem från stan satt sig en glad och alkoholluktande gubbe bredvid mig. Han tackade så mycket för att jag flyttade väskan så han fick sitta. Sedan började han beklaga sig om hur otervliga en del kan vara på bussen, hur jobigt det var att byta och hur mycket bättre det var förr när man kunde betala med kontanter på bussen(vilket man inte kan göra iag i Linköping). Jag svarade med fraser som; Ja, jo, ja men så är det ju för att inte ignorera honom totalt. Han fortsatta prata på och jag började alltmer titta ut genom fönstret för att undvika den förskräckliga andedräkten. Han berättade om det fantastiska oxfilén han ätit i Ryds centrum som var så mör så att kniven bara glev igenom den, om sitt jobb och att bästa dagen att vara ledig på var fredagar. Sen sa han att alla kineser heter Yang, jag blev lite full i skratt men försökte att inte visa det. Ända från resecentrum till Ryd satt han och babblade på om livets goda ting! Folk runt omkring tittade, log och gav mig blickar av medlidande. Jag log tillbaka. I Ryds centrum tackade han så mycket för att han hade fått störa mig en stund och tog systemetkassen och gick av. 

Vet inte vad jag vill säga men det var väldigt komiskt. Han var nog bara en ensam gubbe som behövde prata en stund.